2012-08-30

Psoriasis.......

Det är inte alltid roligt att ärva..... Som psoriasis tex... Jag ska väl inte klaga då jag just nu bara har en "fläck" eller va man ska kalla det. Men den sitter i hålfoten och gör djävulskt ont just nu eftersom det kliar nå så in i helvete och jag kunde inte låta bli att klia heller. Har en salva som jag styker på men hallå? Har jag på sån under foten kan man ju inte gå så bra... Vanligt vis smörjer jag varje gång jag lägger mig så salvan får verka på riktigt, men det verkar ju ALDRIG som den kommer försvinna. Fy va less jag är på den där jävla saken. Ursäkta språket...
Ska väl ta och ringa doktorn eller distriktsköterskan för att bli skickad hit och dit, och bli omlagd eller va de nu gör.
Innan jag fick diagnosen psoriasis så sprang jag till disktiktan flera gånger i veckan med mina sår som aldrig läkte, de la om och la om jag strök på salva efter salva. Pratade sinsemellan va de kunde vara osv.... Så tillslut fick jag komma till en annan sköterska, nämligen Gunilla Larsson. Och av henne fick jag ÄNTLIGEN en remiss till läkarmottagningen. Jag är henne evigt tacksam!  För hos läkaren fick jag sedan en remiss till hudmottagningen i Falun och där konstaterade de direkt att det var Psoriasis. Hade även i hårbotten på den tiden.
Där hade jag gått och köpt det ena svindyra mjällschampot efter det andra och det var inte ens mjällexem jag hade... Tänk om de hade kunnat skicka mig till en doktor direkt istället? Så hade jag kommit till Falun bra mycket snabbare. För man måste få en remiss av en läkare för att få komma dit..
När jag fick rätt behandling så hjälpte det!
Men nu som sagt, vill det inte läka under foten och jag måste väl be om hjälp då. Men som vanligt glömmer jag att ringa och kommer på det först när det gör så himla ont.
Så da nu har jag väl klagat nog för i kväll..


1 kommentar:

Idah sa...

Svar; Hehe ja, dock så är det väl det jag gör för det mesta, lever livet alltså! ;-) Så jag känner att ibland så måste jag få städa för att må bra, jag mår verkligen inte bra av att ha det skitit och då är det svårt att bara njuta av vardagen när allt ser ut som ett bombnedslag runtom en! Men jag förstår din tanke och det är väl helt rätt! ;-)

Hehe, och det där verkar vara ett riktigt karlsyndrom, dom verkar tro att hemmet är ens jobb så då måste man ju tacka dom när dom gör något i hemmet. Haha! Såna är dom! ;-)